Starta i hörnet av Götgatan och Sankt Paulsgatan och vik in på den senare, en ålderdomlig och charmig gata. På Sankt Paulsgatan föddes arkeologen och riksantikvarien Oscar Montelius 1843. Han dog även i samma hus 1921. En minnestavla är uppsatt på husets gavel utåt Ragvaldsgatan.
Längre ner på gatan, i nr 21 , ligger van der Nootska palatset. Det uppfördes på 1670-talet åt friherre Thomas van der Noot; på vars tid en stor trädgård hörde till. Palatset ritades av Jean de la Vallee, biträdd av sin svärson Mathias Spieler. Resultatet blev förnämligt, men om van der Noot hann bo där är osäkert. Han dog när huset stod färdigbyggt, van der Noots änka hyrde ut palatset till holländske envoyén C C Rumpff, och sedan var det en längre tid holländsk ministerbostad. Därefter hann palatset med att vara såväl tobaksfabrik som förberedande elementarskola för gossar innan hovjuvelerare Jean Jahnsson köpte det 1903. I många år tillhörde huset lottakåren innan det blev restaurang med festvåning en trappa upp.
Vi har hunnit fram till Bellmansgatan.
Om det varit på 1700- eller 1800-talet hade vi kunnat se lilla Daurerska huset här, där Bellman växte upp. Föddes gjorde han i stora Daurerska huset invid Hornsgatan den 4 februari 1740. Han fick Maria kyrkogård som lekplats och med tiden inte fårre än fjorton (!) yngre syskon. Bellman började dikta redan som barn, men var tämligen ointresserad av skolan. Som vuxen skrev han följande vers: "Hjärnan ännu i mig vrides när jag tänker på Euklides och på de trianglarna ABC och CDA. Svetten ur min panna gnides värre än på Golgata." Första ruset fick han 1759 i van der Nootska palatsets vinkällare. Här bodde på 1750-talet den holländske ministern Marteville, vars son kanske lockade dit Carl Michael. Eller var det tvärtom?
På skaldens tid hette Bellmansgatan förstås något annat, nämligen Björngårdsbrunnsgränd. Brunnen låg utanför lilla Daurerska huset. Sitt nya namn fick gatan efter beslut av stadsfullmäktige 1871. Både stora och lilla Daurerska huset liksom Björngårds- brunnen är tyvärr borta sedan länge. Hornsgatan breddades 1901 — den som undrar över dess originalbredd behöver bara lyfta upp blicken till puckeln. Så smal var Hornsgatan i mer än 200 år.
Fortsätt till Björngårdsgatan och vik in till vänster. Vid hus låg en björngård i 1600-talets början, rest på Karl IX:s befallning. Vilda björnar inhystes i ett litet rött trähus med vita fönsterkarmar. Ibland hetsades de mot varann inför betalande publik, ett oskick som kungen lånat från Ryssland.
Efter Björngårdens inrättande anlände skådespelaren Christian Thum till Stockholm. Han var en av de första i yrket som vågade emigrera hit; skådespelare var föga ansedda i vår frusna utkant av Europa. Våren 1628 uppvaktade Christian Thum Sveriges drottning, Maria Eleonora, med en festpjäs. Därefter bet han sig fast vid hovet. 1637 köpte han in Björngården, som ändå stod tom, och öppnade Björngårdskällaren.
Han startade också stadens första offentliga teater 1640 och fick 200 riksdaler i bidrag av förmyndarregeringen till "sit Commmedihuuss upbygning". Skådespelarna värvade han bland Stockholms hantverkare, musikerna togs från hovkapellet. Troligen var han för tidigt ute. Efter Christian Thums död 1655 dröjde det mer än 100 år innan nästa teaterlokal i Stockholm öppnade. Det skedde hos teaterkungen Petter Stenborg i hans hem på Kindstugatan i i Gamla Stan och då var det 1760-tal.
Teatern på Bjömgårdsgatan försvann med Thum, men Björngårdskällaren höll sig kvar i mer än 200 år. En av kunderna hette Bellman; i hans vissamling Fredmans testamente omnämns den på ett ställe. Den 30 september 1877 slog Björngården igen. Kanske det gått för högljutt till under krogens sista år; ett ögonvittne berättar om "ett vildt portvinsdrickande" På finalkvällen var stamkunderna på plats och lät sig unfägnas av det som krögaren dukade upp. En vers av Adolf Hellander, "Sändebref till De Älskelige Bröder som för sista gången församlats å krogen Björngården", lästes upp:
"Hvad är lör hemska ljud, som vinden höra låter? 0 gudar, vilken sorg! jag utaf smärta gråter! Det Björngålns dörrar var, som man tillsammanslog, och stängd för alltid är den bästa Stockholmskrog ..."
Gå ut på gården och titta: där står ett par åldriga hus som kan ha varit med på Björngårdens sista festkväll. I hörnet av Wollmar Yxkullsgatan ligger folkmusikbutiken Folklore Centrum, en självklar plats för älskare av folkmusik, främst svensk. I korsningen av Högbergsgatan står Nürnbergshuset kvar, ett bryggeri som rustats upp och också blivit festvåning.
Redan på 1670-talet var dessa kvarter vid Fatburen kända för sitt goda öl. Niimbergbryggeriet kom hit på 1730- talet men namnet kom till först på 1860-talet. Under första världskriget slog det igen av någon anledning. På Björngårdsgatan 25 ligger Oskar I:s Minne, ett hus ritat av P U Stenhammar. Det invigdes 1876 för "mindre bemedlade fruntimmer av ståndspersonsklassen". I dag finns ett psykoterapiinstitut där.
Vik av till höger på Fatbursgatan genom Södra Stationkvarteren. Vi följer den försvunna sjön Fatburens strand, korsar Timmermansgatan och promenerar in i lekparken. Sedan går vi nerför backen och tar av till vänster under bron.
Vi befinner oss i en liten dalgång, kallad Ånghästparken. Passera under Ringvägsbron och tag backen upp till vänster. Nu är vi inne i Tantolunden. Dagens vandring avslutas vid Ekermanska malmgården, en idyll som naggats i kanten efter dragningen av Tredje spåret. De äldsta delarna av malmgården påstås härstamma från 160o-talet, men huvuddelen är från 1700-talet.
Vid detta sekels mitt övertog magistratssekreteraren Samuel Ekerman i nalmgården med sina stora ägor. I början av 1800-talet sträckte de sig över Ringvägen mot Rosenlundsgatan och Södersjukhuset. I malmgårdens trädgård fanns cirka too fruktträd och 200 bärbuskar, av de 47 tunnlanden användes 27 till tobaksodling.
Nya tider grydde med hyreshus och järnväg. Området befolkades. Snart stod en hökare i Ekermanska malmgården och sålde varor till arbetarna vid Tanto sockerbruk. När järnvägen från Årstabron drogs 1929 skildes malmgården från sina ägor. 1972 brann den, skulle sedan rivas men räddades av Högalids hembygdsförening. Numera disponerar föreningens medlemmar malmgården.
